Jag jobbar ju i en zoo-butik där jag sköter kloklippningen. Klipper klor på massa hundar varje vecka, många stamhundar men oxå en hel del nya varje vecka. De flesta hundar som kommer in är lugna och snälla när jag klipper dem.

Så ska jag klippa klorna på Chance, skomakarens barn brukar man säga..

Bara vi går in i trimrummet så kryper han, han vill inte alls följa ned in. Men han gör det eftersom han måste. Lyfte upp han på trimbordet och han tittade genast efter en flyktväg, han hittade en upp i fönstret och ha sig i en liten boll så att han inte skulle synas.. :P Kunde inte låta bli att skratta, för han ser så ynklig ut. Men sen tog jag honnom ställde på bordet och han står stilla när jag klipper. Förstår inte varför något man gjort sen dom var 8 veckor kan vara såå jobbigt varje gång. Klipper klorna på honnom en gång i veckan och efter har vi sermoni med godis och bus.